I ett hus vid skogens bryn

När man skall köpa hus finns en oändlig mängd kriterier man tittar på: avstånd till jobbet, felsluttande badrumsgolv, prisklass, närhet till skola, Nukemap und so weiter. Här förutsätter jag att du redan har koll på grundläggande aspekter och jag kommer att prata om vad jag själv hade för kriterier när det gällde utsikter för självhushållning när jag och maken tittade på hus (efter hus, efter hus, efter hus).

Priset. Vi hade bara väldigt små besparingar. Inte för att vi har varit slösaktiga eller gjort idiotiska livsval (om man inte räknar sju år på universitetet som idiotiskt) utan för att vi båda har börjat från noll i familjer där barnbidraget gick till mat och kläder, inte till sparkontot. Och utan mina föräldrars hjälp hade vi inte nått upp till handpenningen. Så det blev ett enkelt hus i Tjottahejti. Det viktiga är att ha något vettigt att utgå från.

Fôlk. Jag är ingen social fantom direkt. Jag träffar massor av människor i jobbet och det sista jag vill är att ha en massa grannar som står och hänger över staketet. Vi har ett grannpar en bit bort. De är fantastiska och det räcker. Sedan går det inte att hymla med att vi valde det här läget för att huset ligger på en kulle och för att det är förrädisk sumpmark åt tre håll utanför tomten. Du tar dig hit via en evighetslång, slingrig grusväg. Men helst inte.

Vatten. På min kravlista fanns egen, borrad brunn. Senast idag läste jag om en stor vattenläcka i mitt område. Invånarna uppmanas att snåla med vattnet eftersom det riskerar att ta slut. Under sommaren som har gått har stora delar av Sverige haft bevattningsförbud på grund av lågt grundvatten. Då får man inte vattna sina odlingar om man har kommunalt vatten, oavsett hur mycket självhushållande man vill vara. Men även om man bestämmer över sin egen brunn måste man fundera över vad man gör om det skulle bli en riktigt extremt torr period. Mer om det i ett senare inlägg. Det må vara hänt att det är extra jobb med att ha egen brunn, men om den är i gott skick och man sköter om den så är man oerhört mycket mindre sårbar än med kommunalt vatten.

Omfattande odlingsmöjligheter. Tomten är på drygt 3600 kvm. Det finns knappt en kvadratdecimeter som är helt platt och vågrät. Och det är inte bara nivåskillnaderna som ställer till det. Jorden består av sten och rötter, och förutom en liten plätt gräsmatta åt södersidan är det helt vildvuxet. Inga tidigare odlingar, bara ris, buskar, stubbar, ogräs och allmän jävelskap i en enda dysfunktionell berg- och dalbana. En sådan tomt drar inte precis upp huspriset. Men jag såg möjligheter.

backenupp

Brant och stubbigt 2016

Alternativ värmekälla. Även om man inte går och räknar ner dagarna till den allomfattande apkalypson så kan en dag komma då vi inte kan förlita oss på att elektriciteten finns där, varje dag och hela tiden. Vi har i modern tid haft stormar som har gjort landsbygden strömlös i veckor. Huset har en stor kamin med kokplatta. Redan första veckan vi bodde här hade vi strömavbrott över en helg. Det var rätt gött att kunna koka sig lite kaffe och värma mat utan att behöva mecka med stormkök.

Detta var punkterna som inte var förhandlingsbara. Ett stort antal önskemål fick strykas från listan och här är några av dem:

Egen skog. De förra ägarna högg ner cirka femtio träd på tomten och sålde virket. Det hade vi behövt göra ändå för att släppa in ljus till odlingarna, men jag hade hellre byggt upp ett ordentligt vedförråd än att sälja det för tuppence som de gjorde. Däremot är det träd åt alla håll runtomkring oss. Just nu har jag dock inte råd att köpa mark.

Garage. Fastigheten har ett gästhus på fyrtio kvadrat som relativt enkelt hade kunnat göras om till garage. Men det är ju ingen ömtålig DeSoto ’57 jag har, utan en liten Toyota. Gästhuset finns det andra planer för, som jag kommer att återkomma till.

Gångavstånd till kollektivtrafik. LOL, asg och hoho, säger jag bara. En brittisk vän frågade mig: ”So, if you step out of your house, how long’s the walk to buy a pint of milk?” Eh, det tar femtio minuter att gå till närmaste busshållplats, sjuttio minuter till närmaste mack och drygt en och en halv timme att gå till närmaste lilla matvarubutik. Gångavstånd är verkligen en definitionsfråga här.

När man först börjar fundera på att flytta ut på landet är det kanske inte alls uppenbart vad man skall sätta upp på sin egen kravlista. Det hänger nog mycket på hur mycket erfarenhet man har av hus och landsbygd sedan tidigare. Jag är uppvuxen i små lägenheter på små orter. Ingen sommarstuga, ingen Skogsmulle, inga semestrar i fjällen. Min näsa har varit fast inkilad i tjocka böcker och gatefold-LPs.

Men jag lät det ta tid. Vi tittade på hus säkert under ett och ett halvt års tid. Under den perioden gjorde jag inget annat på fritiden än att läsa på om hus, husköp och självhushållning. Jag läste allt från kandidatuppsatser om psykologin bakom att bjuda på hus till myndigheters rapporter om avlopp. Jag gick på husvisningar på hus jag inte skulle ha råd att bjuda på bara för att lära mig om hus och husköp. Någon har sagt att mitt sätt att ta mig an nya utmaningar är med ”ett ursinne”. Well.

Min lista modifierades allt eftersom och den där tiden hjälpte mig också att förstå att man kommer väldigt olika långt på 45 minuter beroende på väg och plats. Många har sagt till mig att de inte vill ha mer än en halvtimme till jobbet och tycker att 45 låter mycket. Men om man är villig att offra en halvtimme till totalt om dagen så kan man komma ner otroligt mycket i huspris, i varje fall i Västra Götaland. Jag lyssnar på föreläsningar från The Great Courses i bilen, så för mig är inte en minut bortkastad. Hur du vill ha det, det är upp till dig. Men jag rekommenderar att du läser på och skaffar dig erfarenhet. Och hur hopplöst det än känns när du inte kan hänga med i budgivningen längre så kommer det alltid nya, bättre hus. Jag lovar.

4 reaktioner på ”I ett hus vid skogens bryn

  1. Intressant läsning. Går själv i husköpartankar, men tyvärr är inte maken inne på samma typ av boende som jag helst skulle vilja ha så vi (jag) har justerat önskemålen till att vara en ”vanlig villa”, vilket kan tänjas på en del har jag märkt. Tomtstorlek runt 1 000 kvm eller helst lite större och möjlighet till viss odling. Jag har varit på en del visningar, varit med på en del budgivningar men det slutar alltid med att huset blir för dyrt. Ett argument som maken ständigt tar till när jag hamnar för långt bort i mina förslag är att det inte blir särskilt mycket billigare att flytta från stan om vi blir tvungna att pendla med två bilar, och det har han ju faktiskt en poäng i. Jag gillar att cykla så jag har satt en ungefärlig gräns på 2 mil till jobbet för att jag ska kunna cykla till jobbet större delen av sommarhalvåret. Den gränsen ställer till det rejält när det gäller huspriser. Har upptäckt, precis som du, att man tillslut får tumma på en del krav och landa i vad som är mest viktigt. Kul att ni hittat ert drömboende, jag fortsätter leta.

    Gilla

    • Tack! Oh ja, har man en tomt på 1000 kvm och den är platt och exempelvis bra söderlägen så kommer man ju hur långt som helst med odling. Man kan även bygga på höjden med odling – det finns många sätt att utnyttja det man har. Jag förstår hur maken din tänker med avstånd, men en kompromiss kan vara om det finns möjlighet till pendelparkering för buss eller tåg. Men precis som du säger så måste man också vara realist. Men om man kan tänka sig att vara uppfinningsrik och göra en massa jobb själv istället för att köpa allt fixt och färdigt så är man halvvägs där. Stort lycka till med husletandet!

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s