Marillion eller kylskåpet?

Det finns en massa saker som skrämmer mig med apkalypso, förlåt, apokalypsen. Givetvis kommer en massa livsviktiga saker som värme, mattillgång och fungerande sjukvård först i tankeexperiment, men uschiamej vad jag skulle lida utan musik. För jag är inte direkt inne på lägereldsgitarrister. Grovt indelat kan man plocka ut tre genrer eller områden som jag – under normala förhållanden – inte kan leva utan. Virtuos progressiv rock (Marillion), superkomplex teknisk dödsmetall (The Faceless) och smart melodiös synth (VNV Nation). Mina favoritlåtar lånar sig alltså väldigt dåligt till akustisk gitarr. Ett tankeexperiment där elektriciteten är borta, eller sällsynt, är en tämligen smärtsam övning. Givetvis har jag gått igenom scenariot grundligt och förberett mig på en mängd sätt: fotogenlampor, bensindriven elgenerator, kamin med kokplatta och stort vedlager. Det säger sig själv att om jag var tvungen att välja, skulle generatorelen gå till att hålla frysen vid liv och inte till att spela ”Firth of Fifth”.

cd

Det är kanske inte säkert att du förstår exakt hur mycket det smärtar att tänka den tanken. En värld i krig eller kris skulle vara nog illa att leva i, men en värld där jag inte kan lyssna på musiken jag älskar … jag vet inte ens hur jag skall beskriva den känslan. Hela mitt liv har musiken betytt allt. Den har tröstat mig, den har räddat livet på mig, den gjorde att jag fann juniors pappa, den har stimulerat mig och utvecklat mig intellektuellt. Den har gjort att jag har intresserat mig för allt från psykologi och historia till språk och politik. Mina tidigaste minnen är av musik. Jag födde barn till Slowdive. Det första som händer när jag vaknar är att det spelar en låt i skallen på mig. Jag har skrivit om musik sedan jag var 16 (och har fått en musikerbiografi utgiven) och lyssnar med brinnande intresse på ny musik i en tid där många jämnåriga nöjer sig med att nostalgilyssna. När jag brottas med den vidriga tanken på en värld utan elektricitet försöker jag tänka på att finurliga band som Detektivbyrån antagligen skulle kunna musicera även utan ström … fast hur skulle jag få höra dem? Gah, så var vi där igen.

Förvisso har jag tagit det säkra före det osäkra och gift mig med en multiinstrumentalist och kan i allra värsta fall producera en och annan ton själv. Men har vi preppat akustiska instrument? Inte i någon större utsträckning. Till och med trumsetet är digitalt. Vi har en ukulele, en stålsträngad och en nylonsträngad akustisk gitarr, kazoo, ägg och shaker. Inte ens ett piano. Dålig prepp! Det blir inga progressiva epics med det utbudet.

Jag är inte säker på varför jag helt kallt kan fundera på hur man kan utvinna smärtstillande preparat ur medicinalväxter, men må riktigt illa om jag tänker för länge på hur det skulle vara att inte kunna sätta nålen på en vinyl närhelst jag ville. Kanske är det för att om läget är så illa att man inte ens kan lyssna på musik i stereoanläggning, så har man antagligen fullt upp med att överleva. Bokstavligt talat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s