Lantmäteriet slutar med vissa tryckta kartor

Men snälla säg att jag missförstår något? Eller är det någon annan som tar över? På Lantmäteriets hemsida står följande:

terrangkarta

Skärmdump från Lantmäteriet

Jag var inne och skulle köpa en terrängkarta över ett nytt område eftersom min son har flyttat, och blev rätt förvånad över denna nyhet. Jag är varken luddit eller teknikalarmist, men är det inte lite oroande att vi förlitar oss på el och internet för precis allt? Det krävs inte så där jättemycket för att du inte längre skall kunna lyssna på den trygga Google Maps-stämman som talar om för dig hur du skall gå. Kartor trodde jag var en av de saker som skulle klara sig länge i analogt format.

Det mesta i kartform går så klart att få tag i i digitalt format, och den som ids kan förstås skriva ut. Men hållbarheten på utskrivna A4 är inget jag litar på i längden. Så om du har gått och tänkt att du skall köpa tryckta kartor i något av ovan angivna format så är det dags nu.

Någonting är fel

En helt vanlig dag i Sverige, 2017. Inte ”skiten har träffat fläkten” utan en Helt Vanlig Dag. Du ringer vårdcentralen eftersom du har svår, långvarig hosta och har börjat få svårt att andas. Du funderade på att åka in till akuten, men förra gången fick du sitta där i sex timmar innan du ens fick komma in för bedömning. Så det blir vårdcentralen. Då får du sitta hemma i alla fall tills de ringer upp. Du blir anvisad en tid klockan nio. Halv elva har ingen hört av sig. När du ringer igen får du meddelandet att dagens alla telefontider är slut. Du loggar in på vårdcentralens webbplats och möts av följande meddelanden:

fel_uppgradering2

fel_uppgradering

Du förstår plötsligt varför dagens bokningar har havererat för vårdcentralen. Om du normalt sett är en frisk person utan en massa läkarbesök och mediciner kanske det inte framstår som ett så stort problem om vårdcentralen inte kommer åt din journal. Men om du har det? Personligen skulle jag ha svårt att dra mig till minnes mina besök, behandlingar och mediciner ens i mina skarpaste stunder, än mindre om jag satt och var allvarligt sjuk på vårdcentralen eller akuten. Och jag har varken varit särskilt ofta eller svårt sjuk, eller tagit några ovanliga mediciner. Tänk dig då att du har det. Och din journal går inte att få fram.

Digitaliseringen av sjukvården gör oss sårbara. Det är inte bara uppgraderingar som kan ställa till det, utan tänk bara vilken skada en hackerattack skulle kunna göra. Jag tror inte att det är frågan om det händer, utan när.

Eftersom jag inte litar på att min journal alltid kommer att ligga och skvalpa där uppe i molnet, ser jag till att ha en kopia av allt jag kommer åt. Jag insåg att det kanske inte alls är helt säkert att andra gör så, därför kommer här en kort och koncis guide till hur du kan bygga upp din egen journal bara genom utdrag som du kommer åt via webben och bank-ID.

Det varierar lite mellan olika landsting vad man kommer åt, men det är värt att gå in och kontrollera i alla fall. Så här gör jag så fort jag har haft någon som helst kontakt med vården:

Gå in på 1177.se och gå till Logga in.

1177

Under ”Journaltjänster” hittar du sedan exempelvis ”Journalöversikt” som innehåller en tidslinje med klickbara poster.

journaloversikt

Skriv ut översikten och alla poster. Sätt in dem i en pärm med det senaste besöket först. För recept har jag valt att gå in på apoteket.se och loggat in där med bank-ID. Där kan du välja följande:

läkemedelslistor

Jag tycker att Apotekets tjänst ger en bättre översikt av historiken av recept och aktuella recept, under fliken ”Läkemedelslistor” (skriv ut både läkemedelsförteckningen och Mina Sparade Recept). Där finns datum, vilken läkare som förskrev receptet och vid vilken vårdcentral, dosering och så vidare. Det vill säga sådant som en annan läkare kan behöva veta snabbt om du kommer in akut.

Om man kontinuerligt uppdaterar sin egen kopia av journalen så har man i varje fall större chans att få rätt vård om våra bräckliga system beslutar sig för att krångla.

Och nu är det kanske så att våra system fungerar alldeles utmärkt de allra flesta dagar. Men en dag kanske de inte gör det. Och det kanske är då du är sjuk.

Konsten att få något gjort

Det har varit en eländig sommar och en rätt kass höst också, i alla fall om man ser till optimala odlingsförhållanden. Där jag bor har det enligt statistiken varit ovanligt kallt och blött. Så man kan nästan ta det för givet att helgen då jag ligger inne och hinkar vätska i någon sorts naiv förhoppning om att inte behöva uppsöka vårdcentralen i morgon, ja då är det krispigt blå himmel och knallsol. Tack då.

Om man vill få saker gjorda finns en punkt som alltid skall kontrolleras först. Är detta verkligen rätt sak att göra just nu? Jag har två A4-sidor med saker att göra. Somligt känns viktigare än annat (bygga grindar till staketet så att vi slipper plaststängslen) men det finns också smått och gott. Hela mitt väsen vill ut och få ordning i pallkragarna efter att jag har tagit upp de sista morötterna, men kroppen orkar inte. Så, är det det bästa att göra just nu, trots att vädret är underbart? Nej.

20171112_122309

En riktig kamera hade varit trevligt, men min fyra år gamla mobil verkar också funka i höstsolen.

Så jag svär några väl valda ramsor, tar en promenad på gården och flyttar några småsaker, andas djupt och går in igen. För på min lista finns gott om saker att göra inomhus också. Jag vet inte om det är något slags masochism men arbetet känns mer värt om man måste kämpa och slita och svettas. Men för all del, det andra måste också göras, förr eller senare. Jag har tagit fröer från mina tomater och chili och de måste in i sina kuvert och märkas. Så bara för att få stryka något på listan gör jag det. Mutter mutter.

Det är kanske inte helt ovanligt att man tänker ”Åh, om jag ändå kunde X”. Jag kommer aldrig att kunna lära mig allt jag vill, men det viktiga är att man lär sig något och inte bara låter allt flyta ihop i en enda sörja av konturlös otillräcklighet. Jag brukar säga att min hobby är att lära mig nya saker, men vissa saker kommer ju till en lite enklare än andra. Teoretisk kunskap fastnar lätt i min hjärna och att expandera intellektuellt har alltid varit enkelt för mig. Praktisk kunskap och färdighet har inte varit lika naturligt. Eftersom jag gärna vill utmana hjärnan så utsätter jag mig ändå för sådant som kräver arbete med kroppen eller motorisk skicklighet. Varje år arbetar jag på att bli bra på en ny sak som kräver detta. I år har jag sagt att jag skall lära mig sticka. Jag ligger hemma och har lite lagom ont men vill gärna få något gjort. Ta tag i detta med att lära mig sticka – är det rätt sak att göra just nu? Ja.

En av mina absoluta favorit-YouTubare, Justin Rhodes, intervjuade nyss en helt underbar människa som sade buntvis med klokheter, men en av de saker som nästan fick mig att studsa av medhåll gällde lärande. Jason pratade om att han konstant lär sig nya saker och att idag är ignorant något man själv väljer att vara. Just google it. Allt finns på nätet. Om du vill lära dig men inte tar tag i det så är det allra oftast ditt val. Inte att du inte har möjligheten.

Allting hittills som jag har velat få se grunderna till har funnits som tutorials på YouTube, ofta av flera olika människor världen över, och så även stickning. Så det var bara att följa en sådan, försöka göra likadant, svära, repa upp och försöka igen. Här sitter jag med en liten första stickad lapp och mersmak. Sålunda har jag fått något stort gjort idag också, trots att det känns som att njurarna och urinblåsan försöker brotta sig ut genom ryggen.

I ett hus vid skogens bryn

När man skall köpa hus finns en oändlig mängd kriterier man tittar på: avstånd till jobbet, felsluttande badrumsgolv, prisklass, närhet till skola, Nukemap und so weiter. Här förutsätter jag att du redan har koll på grundläggande aspekter och jag kommer att prata om vad jag själv hade för kriterier när det gällde utsikter för självhushållning när jag och maken tittade på hus (efter hus, efter hus, efter hus).

Priset. Vi hade bara väldigt små besparingar. Inte för att vi har varit slösaktiga eller gjort idiotiska livsval (om man inte räknar sju år på universitetet som idiotiskt) utan för att vi båda har börjat från noll i familjer där barnbidraget gick till mat och kläder, inte till sparkontot. Och utan mina föräldrars hjälp hade vi inte nått upp till handpenningen. Så det blev ett enkelt hus i Tjottahejti. Det viktiga är att ha något vettigt att utgå från.

Fôlk. Jag är ingen social fantom direkt. Jag träffar massor av människor i jobbet och det sista jag vill är att ha en massa grannar som står och hänger över staketet. Vi har ett grannpar en bit bort. De är fantastiska och det räcker. Sedan går det inte att hymla med att vi valde det här läget för att huset ligger på en kulle och för att det är förrädisk sumpmark åt tre håll utanför tomten. Du tar dig hit via en evighetslång, slingrig grusväg. Men helst inte.

Vatten. På min kravlista fanns egen, borrad brunn. Senast idag läste jag om en stor vattenläcka i mitt område. Invånarna uppmanas att snåla med vattnet eftersom det riskerar att ta slut. Under sommaren som har gått har stora delar av Sverige haft bevattningsförbud på grund av lågt grundvatten. Då får man inte vattna sina odlingar om man har kommunalt vatten, oavsett hur mycket självhushållande man vill vara. Men även om man bestämmer över sin egen brunn måste man fundera över vad man gör om det skulle bli en riktigt extremt torr period. Mer om det i ett senare inlägg. Det må vara hänt att det är extra jobb med att ha egen brunn, men om den är i gott skick och man sköter om den så är man oerhört mycket mindre sårbar än med kommunalt vatten.

Omfattande odlingsmöjligheter. Tomten är på drygt 3600 kvm. Det finns knappt en kvadratdecimeter som är helt platt och vågrät. Och det är inte bara nivåskillnaderna som ställer till det. Jorden består av sten och rötter, och förutom en liten plätt gräsmatta åt södersidan är det helt vildvuxet. Inga tidigare odlingar, bara ris, buskar, stubbar, ogräs och allmän jävelskap i en enda dysfunktionell berg- och dalbana. En sådan tomt drar inte precis upp huspriset. Men jag såg möjligheter.

backenupp

Brant och stubbigt 2016

Alternativ värmekälla. Även om man inte går och räknar ner dagarna till den allomfattande apkalypson så kan en dag komma då vi inte kan förlita oss på att elektriciteten finns där, varje dag och hela tiden. Vi har i modern tid haft stormar som har gjort landsbygden strömlös i veckor. Huset har en stor kamin med kokplatta. Redan första veckan vi bodde här hade vi strömavbrott över en helg. Det var rätt gött att kunna koka sig lite kaffe och värma mat utan att behöva mecka med stormkök.

Detta var punkterna som inte var förhandlingsbara. Ett stort antal önskemål fick strykas från listan och här är några av dem:

Egen skog. De förra ägarna högg ner cirka femtio träd på tomten och sålde virket. Det hade vi behövt göra ändå för att släppa in ljus till odlingarna, men jag hade hellre byggt upp ett ordentligt vedförråd än att sälja det för tuppence som de gjorde. Däremot är det träd åt alla håll runtomkring oss. Just nu har jag dock inte råd att köpa mark.

Garage. Fastigheten har ett gästhus på fyrtio kvadrat som relativt enkelt hade kunnat göras om till garage. Men det är ju ingen ömtålig DeSoto ’57 jag har, utan en liten Toyota. Gästhuset finns det andra planer för, som jag kommer att återkomma till.

Gångavstånd till kollektivtrafik. LOL, asg och hoho, säger jag bara. En brittisk vän frågade mig: ”So, if you step out of your house, how long’s the walk to buy a pint of milk?” Eh, det tar femtio minuter att gå till närmaste busshållplats, sjuttio minuter till närmaste mack och drygt en och en halv timme att gå till närmaste lilla matvarubutik. Gångavstånd är verkligen en definitionsfråga här.

När man först börjar fundera på att flytta ut på landet är det kanske inte alls uppenbart vad man skall sätta upp på sin egen kravlista. Det hänger nog mycket på hur mycket erfarenhet man har av hus och landsbygd sedan tidigare. Jag är uppvuxen i små lägenheter på små orter. Ingen sommarstuga, ingen Skogsmulle, inga semestrar i fjällen. Min näsa har varit fast inkilad i tjocka böcker och gatefold-LPs.

Men jag lät det ta tid. Vi tittade på hus säkert under ett och ett halvt års tid. Under den perioden gjorde jag inget annat på fritiden än att läsa på om hus, husköp och självhushållning. Jag läste allt från kandidatuppsatser om psykologin bakom att bjuda på hus till myndigheters rapporter om avlopp. Jag gick på husvisningar på hus jag inte skulle ha råd att bjuda på bara för att lära mig om hus och husköp. Någon har sagt att mitt sätt att ta mig an nya utmaningar är med ”ett ursinne”. Well.

Min lista modifierades allt eftersom och den där tiden hjälpte mig också att förstå att man kommer väldigt olika långt på 45 minuter beroende på väg och plats. Många har sagt till mig att de inte vill ha mer än en halvtimme till jobbet och tycker att 45 låter mycket. Men om man är villig att offra en halvtimme till totalt om dagen så kan man komma ner otroligt mycket i huspris, i varje fall i Västra Götaland. Jag lyssnar på föreläsningar från The Great Courses i bilen, så för mig är inte en minut bortkastad. Hur du vill ha det, det är upp till dig. Men jag rekommenderar att du läser på och skaffar dig erfarenhet. Och hur hopplöst det än känns när du inte kan hänga med i budgivningen längre så kommer det alltid nya, bättre hus. Jag lovar.