Ont och blandat

Först och främst är jag helt överväldigad av den respons jag har fått på olika håll på denna bloggs födelse. Jag tror att sisådär en hundra procent av er läser att bloggen heter APOKALYPSO. Det är också ett jättefint namn, men den heter APKALPYSO. Alltså ”apokalyps” fast med O:et på slutet istället, vilket gav mig bilden av ett gäng obekymrade små apor som spelar steeldrums medan bomberna faller.

Så, varför APKALYPSO? För det första älskar jag musik. För det andra har jag svårt att inte retas lite med sådant som tas på lite för stort allvar ibland. Jag hade ett death metal-fanzine precis i början av 90-talet och i nummer 2 hade jag ett foto på en go snubbe med rufsigt hår, uppspärrade ögon och corpse paint och han fick rubriken ”Ugglan Helge”. Alltså, det är ett mirakel att jag inte blev mördad …

Det är alltså inte så att jag måste vara cynisk och driva med folk hela tiden, men om man inte får skämta, ibland grovt om man är i rätt sällskap, så blir ju livet outhärdligt. Eller? Så om någon tycker att det är opassande att driva med undergången så är det här kanske inte rätt blogg att läsa.

Idag hade jag tänkt fortsätta berätta om mina första insikter när jag flyttade ut i skogen, men det kom något emellan. Och här får jag återigen komma med en liten varning: jag skriver personligt, och då kan ämnena bli roliga, informativa, äckliga eller tankekittlande. Idag kanske de blir äckliga.

Igår kväll blev det ett så kallat ofrivilligt prepptest. Inte på långa vägar lika illa som för Par i prepp med sin blodsprutarfest men i varje fall något att lära sig av. Jag insåg att jag hade dragit på mig urinvägsinfektion. Jag var ute på en grej där jag inte kunde påverka hemfärden och när jag väl var hemma grät jag av smärta och hade blod i urinen. Vad göra? Trekvart till närmaste akutmottagning och att åka till akuten en fredagsnatt är ju bara dödfött. Akuten åker man inte längre till om man inte anländer i ambulans. Det är Sverige 2017 och det kan man ju argumentera fram och tillbaka om i timmar (utan att komma någonvart).

20171111_125013

Någonstans i bakhuvudet hade jag för mig att jag faktiskt hade köpt tranbärsjuicekoncentrat av just den händelse att jag skulle upptäcka urinvägsinfektion på ett tidigt stadium. Så maken gick ner och letade i matkällaren, och se där, det fanns. Jag är ett stort fan av vetenskapliga studier, och anekdotiska bevis väger inte tungt hos mig. Jag kan inte dra mig till minnes att jag faktiskt har läst någon studie som styrker att tranbär skall kunna mota bort en begynnande infektion. Men där satt jag och grät och såg framför mig en natt och morgon på en akut bland andra, mer allvarligt sjuka. Så jag drack två liter tranbärsjuice och en liter vatten under natten. Det har blivit bättre men inte bra. Kanske kan jag hålla infektionen under kontroll tills måndag i alla fall.

Så varför är detta ett prepptest? Jo, för att detta är första gången jag har blivit sjuk när jag har bott ute i ingenstans. När jag bodde i en betonglåda på Hisingen hade jag inte ens hundra meter till vårdcentralen. Att fundera ut lösningar på vad och hur man gör när man blir sjuk är något som ständigt måste pågå i huvudet när man bor så här.

Framför allt är det nyttigt att bli påmind om vikten av fungerande antibiotika. Det finns få saker som jag är så rädd för som antibiotikaresistens. Ryssen, kärnvapen, freak storms, alla bleknar de i jämförelse med hur kass världen kommer bli att leva i om vi inte har antibiotika som fungerar. Det här är ett ämne jag kommer att återkomma till i olika former.

 

I ett hus vid skogens bryn

När man skall köpa hus finns en oändlig mängd kriterier man tittar på: avstånd till jobbet, felsluttande badrumsgolv, prisklass, närhet till skola, Nukemap und so weiter. Här förutsätter jag att du redan har koll på grundläggande aspekter och jag kommer att prata om vad jag själv hade för kriterier när det gällde utsikter för självhushållning när jag och maken tittade på hus (efter hus, efter hus, efter hus).

Priset. Vi hade bara väldigt små besparingar. Inte för att vi har varit slösaktiga eller gjort idiotiska livsval (om man inte räknar sju år på universitetet som idiotiskt) utan för att vi båda har börjat från noll i familjer där barnbidraget gick till mat och kläder, inte till sparkontot. Och utan mina föräldrars hjälp hade vi inte nått upp till handpenningen. Så det blev ett enkelt hus i Tjottahejti. Det viktiga är att ha något vettigt att utgå från.

Fôlk. Jag är ingen social fantom direkt. Jag träffar massor av människor i jobbet och det sista jag vill är att ha en massa grannar som står och hänger över staketet. Vi har ett grannpar en bit bort. De är fantastiska och det räcker. Sedan går det inte att hymla med att vi valde det här läget för att huset ligger på en kulle och för att det är förrädisk sumpmark åt tre håll utanför tomten. Du tar dig hit via en evighetslång, slingrig grusväg. Men helst inte.

Vatten. På min kravlista fanns egen, borrad brunn. Senast idag läste jag om en stor vattenläcka i mitt område. Invånarna uppmanas att snåla med vattnet eftersom det riskerar att ta slut. Under sommaren som har gått har stora delar av Sverige haft bevattningsförbud på grund av lågt grundvatten. Då får man inte vattna sina odlingar om man har kommunalt vatten, oavsett hur mycket självhushållande man vill vara. Men även om man bestämmer över sin egen brunn måste man fundera över vad man gör om det skulle bli en riktigt extremt torr period. Mer om det i ett senare inlägg. Det må vara hänt att det är extra jobb med att ha egen brunn, men om den är i gott skick och man sköter om den så är man oerhört mycket mindre sårbar än med kommunalt vatten.

Omfattande odlingsmöjligheter. Tomten är på drygt 3600 kvm. Det finns knappt en kvadratdecimeter som är helt platt och vågrät. Och det är inte bara nivåskillnaderna som ställer till det. Jorden består av sten och rötter, och förutom en liten plätt gräsmatta åt södersidan är det helt vildvuxet. Inga tidigare odlingar, bara ris, buskar, stubbar, ogräs och allmän jävelskap i en enda dysfunktionell berg- och dalbana. En sådan tomt drar inte precis upp huspriset. Men jag såg möjligheter.

backenupp

Brant och stubbigt 2016

Alternativ värmekälla. Även om man inte går och räknar ner dagarna till den allomfattande apkalypson så kan en dag komma då vi inte kan förlita oss på att elektriciteten finns där, varje dag och hela tiden. Vi har i modern tid haft stormar som har gjort landsbygden strömlös i veckor. Huset har en stor kamin med kokplatta. Redan första veckan vi bodde här hade vi strömavbrott över en helg. Det var rätt gött att kunna koka sig lite kaffe och värma mat utan att behöva mecka med stormkök.

Detta var punkterna som inte var förhandlingsbara. Ett stort antal önskemål fick strykas från listan och här är några av dem:

Egen skog. De förra ägarna högg ner cirka femtio träd på tomten och sålde virket. Det hade vi behövt göra ändå för att släppa in ljus till odlingarna, men jag hade hellre byggt upp ett ordentligt vedförråd än att sälja det för tuppence som de gjorde. Däremot är det träd åt alla håll runtomkring oss. Just nu har jag dock inte råd att köpa mark.

Garage. Fastigheten har ett gästhus på fyrtio kvadrat som relativt enkelt hade kunnat göras om till garage. Men det är ju ingen ömtålig DeSoto ’57 jag har, utan en liten Toyota. Gästhuset finns det andra planer för, som jag kommer att återkomma till.

Gångavstånd till kollektivtrafik. LOL, asg och hoho, säger jag bara. En brittisk vän frågade mig: ”So, if you step out of your house, how long’s the walk to buy a pint of milk?” Eh, det tar femtio minuter att gå till närmaste busshållplats, sjuttio minuter till närmaste mack och drygt en och en halv timme att gå till närmaste lilla matvarubutik. Gångavstånd är verkligen en definitionsfråga här.

När man först börjar fundera på att flytta ut på landet är det kanske inte alls uppenbart vad man skall sätta upp på sin egen kravlista. Det hänger nog mycket på hur mycket erfarenhet man har av hus och landsbygd sedan tidigare. Jag är uppvuxen i små lägenheter på små orter. Ingen sommarstuga, ingen Skogsmulle, inga semestrar i fjällen. Min näsa har varit fast inkilad i tjocka böcker och gatefold-LPs.

Men jag lät det ta tid. Vi tittade på hus säkert under ett och ett halvt års tid. Under den perioden gjorde jag inget annat på fritiden än att läsa på om hus, husköp och självhushållning. Jag läste allt från kandidatuppsatser om psykologin bakom att bjuda på hus till myndigheters rapporter om avlopp. Jag gick på husvisningar på hus jag inte skulle ha råd att bjuda på bara för att lära mig om hus och husköp. Någon har sagt att mitt sätt att ta mig an nya utmaningar är med ”ett ursinne”. Well.

Min lista modifierades allt eftersom och den där tiden hjälpte mig också att förstå att man kommer väldigt olika långt på 45 minuter beroende på väg och plats. Många har sagt till mig att de inte vill ha mer än en halvtimme till jobbet och tycker att 45 låter mycket. Men om man är villig att offra en halvtimme till totalt om dagen så kan man komma ner otroligt mycket i huspris, i varje fall i Västra Götaland. Jag lyssnar på föreläsningar från The Great Courses i bilen, så för mig är inte en minut bortkastad. Hur du vill ha det, det är upp till dig. Men jag rekommenderar att du läser på och skaffar dig erfarenhet. Och hur hopplöst det än känns när du inte kan hänga med i budgivningen längre så kommer det alltid nya, bättre hus. Jag lovar.

Apkalypso och självhushållning

Det här är en blogg för dig som inte gråtande hoppar i mysbyxorna och knäpper på Netflix om någon säger ”det kommer att bli en massa jobb, men det är värt det!”. Jag skriver de här texterna till dig som på allvar har funderat på vad som händer när konserverna tar slut och du vill levla upp till Outrageous Magick Homesteading Wizard.

Jag som skriver det här är vad passutfärdaren tyckte passerade för kvinna, men som tycker att könsrollskostymen är förbaskat trång. Vid första anblick ser jag liten och klen ut, men jag kan gräva i timmar och är livsfarlig om nöden så kräver. Jag är intresserad av att odla så mycket som möjligt av det vi äter. Jag är intresserad av permakultur och vad somliga kallar prepping 2.0. Jag är ointresserad av att framställas som ”tjej som preppar”, och du kommer inte få ”en kvinnas perspektiv på prepping”. Frågan är om jag ens är en prepper. Det verkar vara så mycket som krävs för att godkännas. Eller lite. Alla verkar ha en åsikt. Jag är en människa som är less på att viktiga samhällsfunktioner missköts och att vi misshandlar naturen. Rätt ”Gröna vågen” kan man säga, men tänk fler högskolepoäng och mindre ligga runt i kollektiv.

Något som kommer att återkomma i den här bloggen är vikten av att läsa in sig på saker. Nu. Idag. Inte ”sen när du är på plats”. Jag är en riktig racer-läsare, så det är lätt för mig att säga. Du kanske är mer av en praktiker och vill gärna lära dig genom att vända kompost och hamra. Det är jättebra; den egenskapen kommer du ha nytta av när du måste hitta lösningar på hastigt uppkomna problem som inte gick att förutspå. För de kommer. Oh boy vad de kommer. Men om du vill uppnå så mycket som möjligt på kortast möjliga tid så måste du antingen vara Krösus Sork och kunna köpa dig skräddarsydda lösningar eller så måste du preppa kunskap. Om du inte gillar att läsa så finns hela YouTube, gratis och alltid på.

katterna_tunnel

Yoshi och Samus ”hjälper till”.

Sist men inte minst är det viktigt att redan från början poängtera att jag aldrig kommer att kunna bli helt självförsörjande vad gäller mat eller sluta mitt lönejobb för att ägna mig åt gård och djur, hur mycket jag än är villig att jobba hela dagarna, varje dag. Jag behöver en inkomst för att betala studielån, huslån och bilen; det är verkligheten och jag försöker inte låtsas som något annat. Jag kommer ur en liten, traditionell arbetarklassfamilj från norra Norrland. Människor som har jobbat sig trasiga i gruvan, människor som slutade skolan när de var 13-14. Det finns ingen släktförmögenhet, inga hus, inga klenoder och inga kontakter. Men det finns sunt förnuft och det finns hjärta. Det är tack vare uppväxten med den gamla hederliga attityden om att vara förberedd på det värsta och inte vilja ligga någon till last som jag för många år sedan började med det som numera kallas för prepping.

Detta var min introduktion och mina viktigaste utgångspunkter. I morgon börjar min berättelse om hur jag gjorde, hur jag gör och vad jag har planerat när det gäller självhushållning. Syftet med den här bloggen är att dela med mig av erfarenheter och kanske rentav tjäna som inspiration. Även om jag kommer att blogga om självhushållning är det ofrånkomligt att jag kommer att skriva även om politik och samhälle.

… Fast vänta, apkalypso? Jo, jag är helt omöjlig när det gäller ord och bokstäver. Det skall alltid bändas och töjas. Apkalypso låter som en mycket mysigare undergång.